Maine Coon

"Jätten" med ett hjärta av guld

Det finns många legender om "jätten" med ett hjärta av guld. En speciell är att Maine Coon katten skulle vara en korsning mellan en katt och en tvättbjörn. Därav namnet coon, tvättbjörn heter raccon på engelska, På USA:s östkust på gränsen till Canada, ligger staten Maine där katten "kom till" troligtsvis av en mängd olika långhårskatter. På 1800-talet var katten populär att ställa ut, men försvann alltmer i början på 1920-talet, då andra raser typ perserkatten blev mer intressanta. Rasen kom lyckligtvis igen och 1968 grundades The Maine Coon Breeders and Fanciers Accosiation (MCBFA). Maine Coonen är USA:s äldsta semilånghårsras. De första katterna var bruntigre och formade av naturens ibland bistra klimat. Till Sverige importerades katten för första gången 1986 via England, och den första kullen föddes 1989.

Maine Coonen kan bli ganska stor, en fullvuxen hane mellan sex och nio kilo, medan en hona väger mellan fyra och sex kilo. Huvudet är fyrkantigt, kinderna höga och dominerande. Nosen är medellång och fyrkantig. Ögonen är stora, ovala och ligger långt ifrån varandra. Hakan ska vara kraftig. De stora öronen är pälsade och med tofsar. Kroppen ska vara lång, och benen medelhöga i förhållande till kroppen. Bakbenen får inte vara högre än frambenen. Pälsen är kraftig och motståndskraftig mot vatten. Den är silkeslen och behöver nästan aldrig kammas. Svansen ska vara buskig och lika lång som kroppen. Tassarna är stora och välpälsade. Nästan alla färger är tillåtna utom choklad, lila och siamesmaskat. Det speciella med Maine Coonen är nog dess läten, den jamar inte gärna. Den kvittrar mer och säger "brrp". Ett annat särdrag är att den är förtjust i att leka med vatten. De krafsar ofta brevid sin matskål, en urgammal vana att gömma eller att gräva fram sin mat. Många Maine Cooner gillar att apportera olika saker man kastar åt dem. Maine Coonen är en snäll, charmig och lekfull katt. Den går bra ihop med andra husdjur, vill helst inte vara ensamkatt. Skaffar man sig denna katt en gång, så skaffar man sig snart en katt till. Katten med en underbar personlighet. Vill du veta mer om Maine Coonen gå in på:

Maine Coon Katten

SVERAK

 

Hälsa

Våra katters hälsa är väldigt viktigt för oss. Genetiska sjukdomar existerar bland alla raser, raskatt som huskatt. Vi testar våra avelskatter för de genetiska sjukdomar som är mest vanliga inom Maine Coon aveln. Höftledsdysplasi (HD) och Hypertrofisk cardiomyopati (HCM), Spinal Muscular Atrophy (SMA) och Pyruvate Kinase Deficiency (PK)

Hypertrofisk cardiomyopati (HCM)

HCM är den vanligaste hjärtsjukdomen på katt, oavsett ras. Sjukdomen innebär att hjärtats väggar blir förtjockade, det betyder att det finns mindre plats för blodet inne i hjärtrummet och mindre blod kan pumpas ut. Sjukdomen upptäcks ofta genom att katten får vätska i lungorna (lungödem). Andra symtom är blåsljud, arytmi, galloperande hjärtrytm, andfåddhet och blodpropp i stora kroppspulsådern. Förr eller senare dör katten i HCM. Alltfler låter regelbundet ultraljudsundersöka sina avelskatters hjärtan för att undvika att anlaget förs vidare. I januari 2004 startade Maine Coon-katten ett hälsoprogram mot HCM. Läs mer här:

Läs mer om HCM:

Feline Hypertrophic Cardiomyopathy

 

Moonlight 11 weeks old

Höftledsdysplasi (HD)

HD innebär en defekt på höftleden så att höftledskulan inte ligger rätt i höftledsskålen.  Katter med mild HD kan leva utan några besvär, medan grav HD kan innebära svårigheter för katten att röra sig, samt även smärta i samband med ledinflammation. Det går dock att operera en katt som har besvär och resultatet är så gott som alltid lyckat. HD graderas i en skala från utan anmärkning (u.a) till 3 (grav HD). I dagsläget rekommenderas avel på katter med högst 1:a på höfterna, och dessa katter bör paras med katter med resultatet u.a. Maine Coon-katten, den svenska rasföreningen, startade i januari 2000 ett register för HD-röntgade katter för att kartlägga förekomsten av HD. Ansvarsfulla uppfödare röntgar sina avelsdjur då de fyllt ett år och skickar in röntgenplåtarna för avläsning hos Lars Audell, specialist inom området. Lars Audell skickar i sin tur resultatet till HD-registret.  HD nedärvs recessivt och antagligen också polygent. Det innebär att två fria katter kan få en avkomma med HD och omvänt, två katter med HD kan få en frisk katt. Därför är det viktigt att röntga varje generation avelsdjur för att minska risken för HD.

Läs mer om HD:

Feline Hip Dysplasia Awarness

FHDA Breeder

 BAER test

Våra vita katter kommer att hörseltestas neurologiskt, med ett så kallat BAER test. Det är det enda sättet att få veta om katten är 100 % hörande. Ett "skrammeltest" kan inte visa om katten är till exempelt ensidigt döv. Vi kommer endast att använda 100 % hörande vita katter i avel.

 

Spinal Muscular Atrophy - SMA


SMA är inte speciellt vanligt förekommande inom rasen. Endast ett fåtal drabbade katter har identifierats i Sverige. Dock verkar det vara vanligare i USA.
Spinal Muscular Atrophy (SMA) är en neuromuskulär sjukdom som orsakar muskelsvaghet.
Normalt så drar muskler ihop sig och flyttar delar av kroppen när signaler från hjärnan passerar genom ryggmärgen genom framhornscellerna. Varje framhornscell är ansvarig för att skicka signalen vidare via andra nerver till musklerna. Vid SMA är det något fel på framhornscellerna. Alla nervimpulser från hjärnan till musklerna skickas inte vidare, och detta får till följd att musklerna försvagas och förtvinar.

_________________



Mer info om SMA finns att läsa på Pawpeds.
 
 
Pyruvate Kinase Deficiency (PK)
 
Vad innebär PK-brist?
PK-brist är en förkortning för ”pyruvate kinase deficiency”. Det är en ärftlig sjukdom, som finns hos flera djurarter. Pyruvatkinas är ett enzym som behövs för att röda blodkroppar skall fungera normalt. Om det är brist på enzymet kommer de röda blodkropparna få förkortad livslängd och följden blir en anemi (”blodbrist”). PK-brist beror på en mutation på den gen som ger ”receptet” för tillverkning av pyruvatkinas. Mutationen ärvs recessivt. Individer med en normal och en muterad gen blir bärare. Eftersom bäraren har en normal gen kommer katten att kunna producera tillräcklig mängder pyruvatkinas för att blodkropparna skall fungera normalt. Katter med två muterade anlag däremot kommer förr eller senare få symtom på blodbrist.

De vanligaste symtomen, trötthet, dålig kondition och bleka slemhinnor kommer periodvis och uppträder ofta inte förrän katten är några år gammal. Många katter klarar sig bra med sin blodbrist och kommer få en normal livslängd. I sällsynta fall dör katten redan i 1-2 årsåldern. Katter med symtomgivande blodbrist behandlas med kortison.

 

Kan man förebygga PK-brist?
Katter med mutation på PK-genen (både bärare och sådana som har risk att utveckla blodbrist) kan idag identifieras med ett DNA-test. Både blodprov och cellprover från munhålan kan användas för analysen. Därför kan man genom att testa sin katt få svar på dess PK-status och därigenom förebygga att para 2 bärare.

Mer om PK brist finns att läsa om på Pawpeds

Genpool

De flesta genetiska sjukdomar uppkommer genom s.k inavelsdepression. Katterna är helt enkelt alltför inavlade. För att maine coonen som ras ska bli friskare och sundare behövs en större och mer varierad genpool. Genom överanvändning av vissa linjer har maine coonens avelsbas blivit alltför smal. Hela 70% av den internationella maine coonens genpool härrör från endast 5 noviskatter! Genom att använda äldre, mindre använda linjer, samt introducera helt nya novislinjer från Maine och nordamerika kan rasens avelsbas breddas. Därmed kan också maine coonens hälsa stärkas.

De fem vanligast förekommande noviskatterna i dagens Maine Coon katters stamtavlor är följande:

  • 1) Andy Katt of Heidi Ho, hane (ca 20% av genpoolen)

  • 2) Bridget Katt of Heidi Ho, hona (ca 20% av genpoolen)

  • 3) Dauphin de France of Tati-Tan, hane (ca15% av genpoolen)

  • 4) Tatiana of Tati-Tan, hona (ca 8% av genpoolen)

  • 5) Smokie Joe of Whittemore, hane (ca 7% av genpoolen)

 Dessa katter levde på 1960- och 70-talen. Har du en maine coon kan du med allra största sannolikhet hitta dem någonstans längst bak i stamtavlan. Dessa katter brukar benämnas "top 5" och genom att beräkna deras förekomst i stamtavlorna får man en bild av hur intressant stamtavlan är ur ett utparningsperspektiv. Utgår man ifrån de två vanligast förekommande katterna av dessa fem, Andy Katt of Heidi Ho och Bridget Katt of Heidi Ho, får man procenttalet för Heidi Ho eller "top 2".

 Att räkna förekomsten av "kloner" är ett annat sätt. "Klonerna" är alla avkommor efter Heidi Ho Sonkey Bill och Tanstaafl Polly Adeline of Heidi Ho och de föddes åren 1979-1982. Benämningen fick de givetvis eftersom de var så otroligt lika varandra. (En domare frågade en gång om de möjligtvis var klonade?) Eftersom "klonerna" var mycket framgångsrika vid utställningar ville uppfödare förstås använda dem i sin avel. Därefter inavlades deras avkommor i sin tur med varandra. Idag härstammar hela 40% av generna i genpoolen efter dessa bröder och systrar, dvs "klonerna".

 Den största utmaningen med att bedriva avel är att försöka få fram friska, sunda katter med maine coonens trevliga och vänliga sätt. Detta avelsarbete sker på långsiktig basis. Genom att para in nya linjer i stammen och genom att regelbundet testa avelsdjuren för genetiska sjukdomar hoppas jag kunna bidra till rasens bevarande och fortväxt.

Läs mer på:

The Maine Coon Herritage Site

 



© Honeysuckle's